NBduo


några texter



Emily Dickinson: "The heart asks pleasure -- first"

The Heart asks Pleasure--first--
And then--Excuse from Pain--
And then--those little Anodynes
That deaden suffering--

And then--to go to sleep--
And then--if it should be
The will of its Inquisitor
The privilege to die--

sv. översättning

Hjärtat ber först om glädje,
och sedan om befrielse från smärta,
och sedan om de där små botemedlen
som gör slut på lidande.

och sedan att få gå till vila
och sedan om det skulle vara
dess inkvisitors vilja
privilegiet att (få) dö

---------------

Arthur Rimbaud (oktober 1870): "Den sovande i dalen"

En glänta: på de gröna gräsen stänker
bergbäcken sjungande sin spetsbrodyr
av silver, som en guldsköld solen blänker
och pärlskum i den lilla dalen yr.

Med nacken badande i lummig ljung,
med håret flytande i sol på ängen
och munnen öppen sover där en ung
soldat, blek, i den gröna sängen.

Han sover med sin fot bland liljor, smilar
som barnet gör i feber, där han vilar.
Han fryser: jord ge honom skydd och tröst!

Till denne ynglings soliga alkover
når ingen doft. Med handen slapp han sover
i ro. Han har två röda skotthål i sitt bröst.

---------------

Tudor Arghezi: "Mellan två nätter" (år 1927) ur "Dikter om människan" (sid 21)

I mitt rum satte jag den vassa spaden i marken.
Där ute ven vinden. Där ute föll regnet.

Jag grävde rätt djupt under marken i mitt rum.
Där ute ven vinden. Där ute föll regnet.

Och jorden från gropen, den öste jag ut genom fönstret.
Svart var jorden, och blå var dess mantel.

Högt upp över fönstrets rutor växte högen av jord,
hög som en värld på vars topp Jesus Kristus sågs gråta.

Och mitt under grävningens möda gick spaden itu.
Vem bröt den? Jo klippgrundens sten --- en Herrens relik.

Då vände jag tillbaka genom tider jag förut passerat,
och i det nakna rummet kom ledan åter till mig.

Så greps jag av åtrå att stiga och sträva mot toppen.
Högt där uppe lyste en stjärna. Det var sent på himlen.

---------------

Friedrich Nietzsche (1844 - 1900): "ECCE HOMO"   (sid 24)

Ja! Ich weiss woher ich stamme!
Ungesättigt gleich der Flamme
Glühe und verzehr´ich mich.
Licht wird alles, was ich fasse,
Kohle alles, was ich lasse:
Flamme bin ich sicherlich!

sv. översättn:

Ja! Jag vet varifrån jag kommer!
Omättad liksom flamman
[brinner] glöder jag och förtär mig själv.
Ljus blir allt som jag griper tag i,
kol blir allt som jag släpper:
flamma är jag förvisso!

---------------

Tadeusz Rózewicz: "Avklädd" ur "Och så vidare", (sid 22)

Alla minnen bildar informationer känslor
intryck begrepp som format mitt jag
de hänger inte ihop de bildar ingen helhet
i min själ
då och då flyter de bara fram till mig
till minnets strandbryn de vidrör min hud
ett hastigt snuddande med slöa klor
jag tänker inte ljuga
jag utgör ingen helhet jag har blivit sönderslagen blottad
vem kan tänkas böja sig ned vem kan intressera sig
                    för dessa spridda delar
jag själv är alldeles för upptagen
vem kan minnas mitt inres mönster
i detta virrvarr i feberaktig rörelse
tusen dörrar öppnas och stängs i korridoren
vem ska på nytt kunna gjuta en form
som inte lämnat något avtryck i krita
i kol
när jag själv plötsligt tillfrågas
kan jag ingenting minnas

de säger om mig att jag lever

(aug 1956

---------------
               
Sonja Åkesson: "Från mamma" ur "Jag bor i Sverige" (sid 42)

-- Idag är det lite bättre
benen är lite bättre
också pappas hals är bättre
fast tala kan han ju knappast
och i natt kräktes jag igen
i sängen och kissa ner mej
och pappa som är alldeles döv
och oförstående för vad jag ber om
ja det är svårt när man inte kan se
värst nu när vårsolen sticker
i händerna som famlar och famlar
men man får vara glad och tacka Gud
det finns andra som har det värre

Fast sällan är det nån som tittar in
jo Signe var här nere och grina
igår ja Sivert han var full som vanligt
om hon bara inte blev så hysterisk
så snart som han tar sig en sup
men hon skriker och gapar och går på
och rätt som det är blir han galen
hon hade ett plåster må du tro
så stort som så här bak i nacken
han hade dunkat henne sa hon i golvet
men vi vi hör som väl är ingenting
och som jag sa till Signe var du glad
det finns krig och värre elände

Man kan tänka -- ja tänk på moster Ida
som hon sparat av sin sjukpension och snålat
och inte unnat sej nej inte maten ens
nu tar dom alltihop där på hemmet
där hon sitter med sin hemska krokar
till händer och krokar till fötter
men visst har hon det bra där hon är
det finns många som har det värre

Fast visst undrar man visst frågar man ibland
varför somliga så där ska få leva
år efter år efter år
medan andra ja din bror till exempel
han som var så stilig och glad
att inte Elsi dog hon också på kuppen
hon kasta sej på kistan och skrek
och skrek när dom skruva på locket
ja o vad han spelade och sjöng
och nygift och Elsi med pojken

Men det är väl bäst som sker
bäst var det väl också för Lillan
bäst att hon fick ro stackars barn
och att bli så här gammal och knappt
kunna hanka sej fram nej knappast
det är inte mycket att ha
men man får vara tacksam ändå
det finns många som ligger lama

Ja allting är bäst som sker
lilla Sonja vi ska inte klaga
nej man får vara glad och tacka Gud
det finns många som har det värre

---------------

Tudor Arghezi: "På bron över floden" (dikter från åren 1935-1939) ur "Dikter om människan" (sid 43)
FIBs lyrikklubbs bibliotek nr 108 (1963)

Från bron över floden
betraktade jag det lugna vattnet
där tidens ånga fin och blå
gled fram.
Och fåglar såg jag då passera simmande,
de vita fåglarna, de grå och de i många färger,
drivna fram av skuggan från pil och sälg.
Dessutom var där båtar som passerade
och änglar skymtade
i reflexers spel.

En folkmassa stod och tittade,
såg över min axel
ner i vattnet.
Jag rätade på kroppen: bron låg övergiven.
Jag lutade mig fram:såg åter hopen.
Jag började tala
men ingen svarade.
Ett litet vackert barn
såg också vattnet flyta,
beundrande dess skönhet, liksom jag.
Akta dej så att du inte faller!
Akta dej så att du inte faller!

---------------

Tadeusz Rózewicz: "Önskan" ur "Och så vidare", (sid 18)

                    (Till minne av Tadeusz Borwski)

Jag skulle vilja tala så färgrikt och ljust idag
att barnen sprang till mig som till en park
som står i solen ljuset finns inom den

Jag skulle vilja tala så varmt och enkelt idag
att gamla människor kunde känna sig nyttiga

Jag skulle vilja tala så att mina ord
kom förbi tårarna och nådde in till leendena

Jag skulle vilja tala så lugnt och tyst idag
att människorna kunde finna vila med mig
skratta och gråta
och tystna och sjunga

Jag skulle vilja tala strängt och med vrede idag
så att de återfann sina avklippta drömmar
vingen som en gån sprang ut från skuldran

Jag skulle inte vilja tala
utan handla med ord
så att min ord
kunde röra människorna
med sina bara händer

---------------

Tadeusz Rózewicz: "Det går" ur "Och så vidare", (sid 35)

Jg kommer ihåg att förr
skrev poeterna "poesi"
det går att skriva dikter idag med
för att inte tala om i morgon
man kan också göra
myket annat

---------------

Ur "Nyttoväxter i färg" sid 141

BRÖDFRUKTSTRÄD, Artoca´rpus inci´sa av mullbärsfamiljen, Mora´-
ceae, är ett lummigt träd med parflikiga blad och enkönade blom-
mor i skilda blomställningar. Honblomställningarna är runda och bil-
dar vid fruktmognaden en stor köttig skenfrukt på 1 - 2 kg, inuti
mjuk och rik på socker och stärkelse. Den rostas på heta stenar, kluven
eller sönderstött till en massa. Trädet som sannolikt härstammar från
Sydöstasien är nu spritt framför allt bland Söderhavsöarna. -- En be-
släktad men helbladig art, Artoca´rpus integrifo´lia, jackträdet, har ännu
större men mindre uppskattade frukter.

---------------

Ur "Nyttoväxter i färg" sid 141

SAGOPALM, Metro´xylon sagu (Metro´xylon Ru´mphii), är en palm med grov,
10 m hög stam och 6 m långa, pardelade blad, som växer vild från
Indonesien till Nya Guinea, där den bildar skogar i fuktiga kust- och
låglandsområden. Den blommar en enda gång vid ca 15 års ålder
med kolossala blomställningar och dör sedan. Före blomningen lagrar
den näring i form av stärkelse i stammen. Trädet fälles då, stammen
klyves och rå-sagon hackas ut och tvättas ren från basttrådar. Den
ätes i hemlandet mest som gröt. En stam kan ge 400 kg äkta sago. --
Falsk sago (den som vi äter i form av sagogryn) tillverkas av potatis-
eller tapiokamjöl.

---------------

Juan Ramón Jimenez: "Om Lionardo" ur "Rymd aforismer"

"Med ett ljuvt brus av klart, rinnande vatten kringflyter
Donau en ö", och Garcilaso tänker och sjunger i sitt tal.
Och kvinnan står där leende i begrundan "med tystnadens
melodi på sina läppar", som en annan skald har sagt.
I sin utsökta skrift har Walter Pater inhämtat om Lio-
nardo, att vad som mest behagade denne mästare bland li-
vets och konstens behag var kvinnans leende och stora vat-
tenmassors flöden.


--- [Garcilaso de la Vega född 1503 i Toledo, död 14 oktober 1536 i Nice, var en spansk författare.

År 1520 hamnade Garcilaso de la Vega i tjänst hos den spanske kungen Karl I och deltog i dennes fälttåg.
Han följde kejsaren till Italien men föll i onåd och förvisades till en ö i Donau.
Då han togs till nåder reste han till Neapel. 1536 ledde han ett angrepp på en fästning
i Provence och blev dödligt sårad.

Han införde (tillsammans med sin vän Juan Boscán Almogáver) de italienska diktformerna
sonetten och canzonen i Spanien. Av hans omkring 70 efterlämnade dikter är det främst
tre herdedikter som blivit kända.] ---

---------------

Juan Ramón Jimenez:"Nattens språk" ur "Rymd aforismer"

Drömmens ord, nattens språk, skiljer sig från sig självt.
    Annorlunda uttryckt: det som vi vid uppvaknandet bru-
kar tro att vi just yttrade i drömmen, brukar inte vara det vi
just yttrade, även om denna uppfattning kan förefalla oss
riktig och tillfredsställa oss, framför allt om vi skilts från
ämnet i hast, med likgiltighet, olust och glömska.
    I den oroliga halvslummer som föregår uppvaknandet ut-
för vi vid randen av oss själva, ja ännu på själva stranden
(övergång till ett annat språk vid gränsen) liksom en under-
medveten eller omedveten översättning av drömmens ord,
ett sällsamt och subtilt byte som avviker från sitt ursprung
lika mycket som en drömd nakenhet exempelvis till färg,
temperering, behag, gåtfullhet, avviker från den verkliga
nakenheten.
    De är två och en, två i en, liksom vi själva.
   
---------------